Att falla.

2011-09-20 @ 19:40:07
Jag kan inte riktigt skriva för jag känner inte riktigt att några ord passar in. I början var det kanske bara en slags tyngd som lade sig på mina axlar. En slags tyng som greppade tag och inte ville slita sig loss. Och på något sätt kände jag mig död fastän jag inte dött. Eller kanske kände jag mig alldeles levande då mina tårar endast rann och rann. Och min hjärna skickade ut impulser till alla mina muskler och organ som kämpade emot mig. Det var en sådan smärta som fick mig att känna mig misshandlad och nedslagen. En psykisk smärta men som mer kändes som fysisk. Det finns så otroligt många tankar inom mig som vill komma ut. Människor sviker en alltid. Annars glöms man bort litegrann. Och med tiden ersätter de en.
Jag vet inte vad jag vill säga med detta. Jag vet egentligen ingenting alls.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Kränkande eller förolämpande kommentarer godkännes ej. Skriv gärna ditt namn. Tack så mycket!

Ditt namn:
Kom ihåg mitt namn här.

Din E-postadress: (publiceras ej)

Din bloggadress:

Din kommentar:

Trackback